2012 – små och större önskningar

Det är alltid gott att gå in i ett nytt år med julens evangelium i ryggen: Gud uppsöker oss, Gud blir en av oss, Gud kommer som barnet, Gud väljer det som inte är något i människors ögon, Gud handlar i historien, Gud handlar genom människor, Gud vill göra oss till sina barn. För mig mejslas min tro alltmer fram till att få förtrösta på krubban och korset, på julens och påskens budskap.På Gud som Jesus Kristus visar honom: den lille Guden, den lidande Guden, men också den levande Guden och den livgivande Guden.

När nyårsbudskapen handlar om att 2012 kanske blir ett svårare år ekonomiskt för oss i Europa, så utmanas vi. Var har jag min yttersta trygghet? Hur ser solidariteten i mitt samhälle ut? I mitt land? I mitt Europa? I min värld. För det handlar väl inte bara om min pension ändå. Jag kommer visserligen inte undan oron för mig och mitt, men hur kan vi hjälpa varandra att lyfta blicken, att försöka se det som händer i Guds perspektiv? Skakar han om för att sprickorna i tillvaron ska vidgas så att vi kan se honomoch behöva honom? Kallar han oss till djupare solidaret där vi drivs att förvalta klokare, unna oss mer rimligt, dela med oss både till dem närmre och de långt borta.

Blir inte vi som bekänner oss till Kristus blir utmanade att söka oss närmre både varandra och de som kan behöva oss? Jag skulle önska att 2012 blir ett år då hemgruppen blir mer viktig. Ett år då vi avskiljer lite mer tid för läsning och samtal kring Guds ord med frågan ”hur berör detta ord mitt livs och vårt samhälles situation 2012?” Det står en kamp kring vår tro, att den ska bevaras och att den ska ta sig uttryck i kärlek. Det står en kamp kring våra församlingar, att de ska få vara levande, närande, upprättande, sändande, missionerande. Det står en kamp kring våra äktenskap att vi ska växa in mot varandra, vilja och orka ge varann tröst och livsmod, näring åt tron, åt engeagemang, åt anvaren av olika slag. Det står en kamp kring vårt samhälle, om hållbarhet inte främst ekonomiskt men när det gäller relationer, integration, ansvarstagande och solidaritet.

Världens och församlingens nedåtgående trender möts underifrån av hoppet och modet som Kristus skänker. Vi får sätta vår tro till Guds löften, låta jublet över Guds nåd fylla våra hjärtan, bekänna vårt kristna hopp och försöka gestalta Kristi kärlek bland de vi lever med och möter. Det kan bli ett härligt 2012, där vi bli mer beroende av Gud och mer öppna för varann.

Får jag dela en bön för 2012, skriven av Christian Scriver på 1600-talet:
Min Gud, hur rik är jag inte, när jag har din kärlek! Din kärlek är min himmel, som omger mig överallt, min sol, som upplyser mig, min källa, som uppfriskar mig, mitt hem, där jag bor, min sköld, bakom vilken jag strider, min krona, med vilken jag glänser, mitt liv, i vilket jag lever. Vad kan fattas mig, vad kan skada mig, vad kan oroa mig, så länge jag har din kärlek? Lovad vare du Gud! Amen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *