Addis Ababa lördag: miljonprogram, slaveri och framtid?

Miljonprogram, slaveri och framtid: Addis Ababa söndag morgon
Varje morgon hör jag genom enkelglasen högtalarna från en ortodox kyrka. Sång, liturgi, predikan tror jag. Kyrkor och präster överallt, dophögtid med vitklädda folksamlingar som blockerade gatorna denna vecka, nästan som miljödemonstranter. Färger, folkligt, märkligt på samma gång. Konstigt med detta gamla, traditionella, som ger identitet för dem innanför och främlingskap för mig utanför. Vad har detta religiösa med livet att göra? Vad vore livet utan det?

Addis Ababa, 4 miljoner invånare, med glasskrapor och plåtslum sida vid sida, steniga gatvägar, halvt oorganiserade med enkla hus med rostiga tak. De ligger sida vid sida med fantasifulla, på gränsen till vackra tvåvånings familjehus byggda av dem som hamnar på rätt sida om den ekonomiska klyftan eller återvänder från fina utbildningar i utlandet med möjligheter i händerna. Eller mitt emot de nya miljonprogramsliknande femvåningshusen med utanpåliggande järntrappor, byggda med en liten eller större stenig och skräpig innergård och parabolantenner som en omgärdande svampcirkel. Här växer det framtida Etiopien upp. Här behöver kyrkan gestaltas på nytt med husförsamlingar för överlevnad och hopp, som i antikens Rom, med skraltiga trävåningshus när kristendomen ännu var ung. Och genom storstaden skär många nya flerfiliga leder bokstavligen tvärs igenom den gamla bebyggelsen. Inga miljödemonstranter! Framtiden?

Forntiden: Gamla kvinnor bär böjda de obeskrivligt tunga pinnbördorna nerför Entottoberget, de vilar bördan mot en sten och rätar på den krumma ryggen. Men också unga mödrar, för att försörja de barn de fick med männen som passerade en hastig natt i tonåren. Ett något bättre slaveri än prostitutionen. Men de svettiga ansiktena skrattar mot varandra.

Så lätt det är att glömma hur världen ser ut, hemma i mitt trygga bomullssverige.

CMCR-mötet är över, alla samtal under kafferasterna har tystnat, de dynamiska bibelförklaringarnas utmaningar dröjer sig kvar: om passion och beroende av Guds Ande, kärlek till Guds ord, om nutidsmänniskans andliga fattigdom, om Jesu sammanfattning av det glada budskapet i Lukas 24: Detta är allstå vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse skall förkunnas i hans namn för alla folk.

Men vi vet inte var vi ska träffas nästa år. Inbjudan till Sverige är accepterad, men Mekane Yesuskyrkan ledning kan inte säga ett definitivt ja än. Först måste kyrkans generalförsamling säga sitt. Man brottas med Svenska kyrkans beslut om äktenskapet, det är orsaken. Vi får avvakta och se.

Till sist ett tack till Ingela och Staffan Grenstedt för en veckas gästfrihet och bilskjutsar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *