Betraktelse i pingsttid

Lusten att skiva uppstod efter gudstjänsten på pingstdagen. Emmanuel Ezra, överläkare, härstammande från Etiopien/Eritrea välsignade mig och många i Lötenkyrkan med en utmanande och evangelisk predikan om den Helige Ande. Jag blev påmind om Hjälparen, på grekiska Parakletos, ”kallad att gå vid sidan” eller ”den jag kan kalla på att gå vid min sida”. Jesu Ande och närvaro, som går vid min sida och ser på mig i alla livssituationer. I nuets frestelser, fall, fasor och förvirring. Anden hjälparen som alltid vill fästa min blick på Jesus så att jag kan tro och hoppas på honom.

Jag läste sedan biskop Mikael Mogrens pingstartikel i Dagen och kände mig först upprorisk men sedan kanske snarare i behov av att komplettera. Mogren lyfter fram språkundret och betonar pingstens allmänmänskliga sida: rätten till mitt eget språk, och behovet av förståelse för våra olika identiteter. Men också nödvändigheten att evangeliet blir lokalt, eller kontextuellt.

Jag läste ivrigt om Apostlagärningarnas början och händelserna på pingstdagen. Även om Mogren lyfter viktiga aspekter av pingsten, så ser jag pingstens och Andens betydelse framförallt handla om mission: att alla har rätt, att alla måste få höra evangeliet på sitt eget språk. Judarna som samlats i Jerusalem från förskingringen runt om Medelhavet och främre Asien representerar alla folk, alla länder under himlen – och att evangeliet är till för dem. Judar och greker (proselyter), parther och meder, kretensare och araber. Vi ser förebådat det som sker idag, hur evangeliet sprider sig bland till exempel farsi- och arabisktalande, förstås ofta muslimer.

Jag ser tre viktiga sidor av den Helige Andes verkan, sammanhållna av kopplingen, ja väsensenheten mellan Sonen och Anden. Det är efter att ha återgått till den himmelska världen som Jesus sänder Anden. Det är Jesu Ande vi får.

Ett: Anden driver till mission, förvandlar Petrus och de andra att frimodigt förkunna evangeliet om Jesus. Två: Andens första frukt är alltid att peka på Jesus och skapa tro på honom. Om vi vill tala om att Anden verkar utanför den kristna kyrkan, att ”Andens frukt mognar” också där, så är det därför just för att leda människor till Jesus, inte in i annan tro. Tre: Anden mottas genom omvändelse och dop. Alla, både parther, medier, egyptier, libyer och svenskar är i utgångsläget felvända. Det gemensamma är inte att vi i olika religioner och traditioner söker Gud, utan att vi alla inte vill och kan älska och frukta Gud, att vi inte når fram till Gud på våra egna eller religionernas vägar. Vi behöver alla få vända om, tro på Jesus och döpas till honom, förenas med hans frälsningsverkan.

Det är det unika med pingsten. Den sammanfaller i vårt land symboliskt med våren och försommaren, med livets återvändande, med påsktider, den uppståndne, levande och verksamme Jesus Kristus.