En miljon hungriga, jag bor på hotell

Konstig vecka. Vi har tillbringat hela livet på New Safari Hotell i centrala Arusha, Tanzania. Kyrkor och missionsorganisationer har mött ELCT, den evangeliskt-lutherska kyrkan i Tanzania. Vi har sovit gott, ätit gott, suttit på möten och pratat i pauser, korridorer och vid matborden. Fantastiska körer har glatt oss med sin sång.

Vi möter en stor kyrka, i ett fattigt land på ett ganska flott hotell. Sex kilometer utanför stan dör elandhjortar, kor, zebror och till och med åsnor i den stora torka som drabbat hela området från Etiopien till norra Tanzania. Mer än en miljon människor bara här i Tanzania vet inte om de har mat i morgon. Distriktscheferna blir degraderad om de rapporterar något negativt som torka i sitt distrikt, så regeringen som ställt det så får inga rapporter och appellerna till omvärlden dröjer medan de under flera månader hörts från grannländerna. Ofattbart, både att 20 miljoner är drabbade och att en regering bara kan låta det hända.

Det är märkligt vad det drabbar en när man har en del av sitt hjärta någonstans. Här drabbar också de stora utmaningarna att nå ut med evangeliet. Miljoner människor i Sukumafolket söder om Viktoriasjön, ett antal folkgrupper i muslimskt präglade områden från Dar Es Salaam ner mot Mocambiquegränsen, nomadfolken massajer och barabaik. På många håll växer kyrkan, kristna vill samlas och bygger kyrka men har inte råd att köpa takplåt. 500 kronor för ett plåttak till en liten kyrka, det dubbla till en halvstor. Årets julklapp: plåttak till bykyrkor i Tanzania?! Utmaningarna är många och jag blir så ivrig. Vad vill Gud med oss i EFS?

EFS ger en halv miljon i stöd till denna kyrka genom Lutheran Mission Corporation i vars Round Table Erik Johansson och jag deltar. Kyrkan får fördela det till kärnsatsningar ut i stiften och till central adminstration. Det låter kanske inte som årets julklapp, men tänk att få vara med att hjälpa en kyrka på tre miljoner medlemmar hålla ihop och hjälpligt fungera och fördela det lilla man har. Det innebär ju att vi indirekt stöder evangelisation på tusentals platser i ett land med 40 miljoner människor, men dubbelt så stort som Sverige. Jag ser betydelsen av att inte enbart stödja vissa bra projekt eller ha kontakt med vissa stift, utan bidra till helheten. Det ovanligt roligt att bidra till ett huvudkansli!

”Det är inte era pengar vi i första hand behöver”. Så sa ärkebiskopen när vi åt tillsammans i kväll. ”Vi behöver er”. Och vi behöver dem. Tänk att vi hör samman, tänk vad deras tro, böner och kämpande kan lära oss mycket. Vi blir så mycket rikare genom att tillhöra den världsvida kyrkan. Hur kan vi få ta emot mer av deras goda?

En reaktion på “En miljon hungriga, jag bor på hotell

  1. Andreas Holmberg

    Tack för ett tänkvärt perspektiv. Klyftorna är ju inte mindre för att vi normalt ser något mindre av dem. Men Sveriges andliga nöd är stor jämfört med många andra länders, och kunde man önska något vore det väl att ”en utjämning ska ske” på både det materiella och det andliga området.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *