På förmiddagsfikat här på kansliet hamnade jag i ett samtal om ett RFSU-besök i en 14-åring tjejs klass häromdagen. RFSU fick, som vanligt, utan vuxna vittnen (läs läraren) fritt framföra sitt budskap och sex-utbildning. Argumentet för denna frizon är att ungdomarna ska våga ställa sina frågor. Budskapet var att det är okej att ha sex med vem som helst bara båda tycker om det. Sex och kärlek hör inte ihop.
Var det någon som ställde några frågor? Nej, hela framförandet var ”så pinsamt”. Men 14-åringen hade frimodigt sagt ”jag håller inte med om att sex och kärlek inte hör ihop. Det är inte fia med knuff det handlar om” och efteråt ställt den retoriska frågan ”är det nån som har frågat oss vad vi tycker?”
Repliken ”det är inte fia med knuff” är nästan en så kallad ”one-liner”. Den tog tag i mig.
Det är märkligt att skolan accepterar att läraren inte får vara med. Det är märkligt att RFSU får den rätten som ingen annan får. Jämför t.ex. med när någon besöker klassen för att berätta om kristen tro. Det är bara en naiv och försnävad syn på sexualitet som kan hävda att det är motiverat med en sådan skillnad mellan sex och tro. Jag har svårt att tro att RFSU får samma möjlighet i skolor med många elever med muslimsk hemmiljö. Det skulle aldrig föräldrarna gå med på. Är vi för flata?
För det är inte fia med knuff det här. RFSU:s sätt att se på sex underminerar det goda samhället. När sex frikopplas från kärlek och hållbara relationer riskerar det just att bli fia med knuff – den svagare knuffas ur leken, får en devalverad syn på sex och ingen hjälp med sin ofta viktigaste fråga, den om hur man får en relation att hålla.
Men fikat avslutades också med andakt med läsning ur Från hjärta till hjärta (Cordia). Och idag fick vi höra en av de bästa i hela boken, denna dag skriven av Susanne Rikner. Jag citerar:
”’Du duger!’ Jag har hört orden användas om nåden. Att nåd skulle betyda, att jag duger som jag är. Jag tycker det är en dålig förklaring, som lämnar mig utan hjälp. Det är som att sänka ribban för höjdhopparen och säga: ”Titta, du klarade det! Du duger!” Är det någon som tror han blir glad? Jag vill inte att Gud ska sänka ribban genom att säga: ”Du ska älska din nästa så gott du kan.” Det jag behöver är en utväg, när jag faktiskt inte lyckas med det. Det är den utvägen Paulus talar om (i Romarbrevet 8:33f): Gud frikänner, inte för att jag är oskyldig, utan för att Kristus är den som har dött. Mänsklighetens skuld får Gud att bestämma sig för att dö.
Så djupt går skulden, så mycket gör Gud för att lösa den. Nåd handlar om kärlek för intet, där absolut ingenting får stå i vägen. Guds kärlek låter sig inte ens hejdas av döden. Det duger inte att säga att allt är bra som det är. Hur skulle det kunna räcka i en värld så full av hat och ondska som vår? I ett liv som är sa ofullkomligt som mitt?
Det enda som duger, är Guds nåd.” Slut citat.
Denna befriande syn förhållandet mellan kravet och nåden är hjärtat i EFS andliga arv. Vi kallar det för lag och evangelium i evangelisk-luthersk teologi. Vi behöver både utmaningen att leva riktigt och helt och vi behöver det evangelium och den tro som det går att leva och dö på i praktiken. Inte minst på sexualitetens område behöver vi budskapet om att inte ge upp idealet och samtidigt ha nådens frisägande när vi inte vi inte lyckas. För på det området har de allra flesta av oss blivit knuffade och inte kunnat hålla oss kvar på spelplanen. O, sanna och ljuvliga rum av kamp och frihet. ”… vi såg hans härlighet… och han var fylld av nåd och sanning” (Johannes evangelium 1:14)
Jag har sparat Dagen 9 maj. Där tar man upp Matilda Tudor och Mian Lodalens nya bok ”Konsten att bli lesbisk”. Där beskriver man alla fördelar med ett nytt liv som lesbisk för att på det sättet slippa leva med män ! Man häpnar. Det är klart att vi skall vara kärleksfulla och toleranta mot homosexuella men detta är något helt annat. Lesbiska kvinnorna tar över alltmer i prästyrket och de drar sig inte för att propagera för ett lesbiskt levnadssätt. Kyrkan ställer alltså upp på trenden i samhället som bara skapar problem. Vi som lever i vanliga förhållanden sedan urminnes tider är marginaliserade ! Helt otroligt ! Vi är på väg mot Sodom och Gomorra !
Anders Bergstedt
Håller med dig Anders B. Det du skriver tänkte jag på så sent som i eftermiddags…
Anders, ditt inlägg är allt annat än kärleksfullt och tolerant när du menar att lesbiska präster är förstadiet till Sodom och Gomorra. Jag blir mycket ledsen och jag hoppas att EFS tar bort denna kommentar så att den inte skadar mer än den redan har gjort.
Stefan Holmström kommenterar: Jag beklagar att det dröjt att denna kommentar gjorts synlig. Det är en miss från min sida. Jag tänker att det bästa nu är att den publiceras. Det är en avvägning att göra mellan att släppa fram synpunkter av olika slag och att dra gränser för vad som är inte är rimligt. Välkommna att kommentera, men mitt råd är att innan man publicerar läsa sin egen kommentar en gång extra utifrån ”den andres” perspektiv och så hitta en ton och innehåll som kommunicerar så bra som möjligt.
Pingback: Fia med knuff eller RFSU och nåden | efterkristus.nu
Hej Stefan!
Jag bli så oerhört glad över din text. Du är den ende i din postition (som jag har läst) som prestigelöst och utan motiv vågar skriva klart och tydligt om den kristna trons hållning! Om flera gjorde som du skulle det skapa ett nytt andligt kurage i vårt land. Tack!
Tack Stefan! Väldigt bra skrivet!
Tack Stefan.
RFSU har helt förlorat i trovärde. Vet dom själva vad dom sysslar med.
Dom borde lämna ungdomarna i fred.
Tack, Stefan för tydlighet!
Stefan!
Jag hoppas och ber att du fortsätter att stå upp för vad klassisk kristendom står för och vad bibeln säger! Du är en av de få ledarna inom svensk kristenhet som vågar ta upp detta, så fortsätt med det! Du har en gåva från Gud att kunna möta alla på ett ödmjukt sätt men ändå skarpt.
Bless!
Lars Rask
Jag har följt debatten i Budbärarens septembernummer och det är svåra frågor som inte har några självklara svar. Inte ens i Bibeln. Det manliga patriarkatets tillgång till kvinnor och deras förlustelser är verkligen omöjligt att acceptera i vår tid. Därför är det svårt att fördöma homosexualitet. Jag har varit gift med samma kvinna sedan 1968 ”i lust och nöd”. Vi har också haft svåra kriser men hållit ihop. Nu får vi skörda frukterna tillsammans med härliga barn och barnbarn.
Det jag vänder mig emot, är som ovan ”konsten” att prova något annat. Där har Olof Edsinger naturligtvis rätt i sitt citat i svaret i Budbäraren. Det kan väl inte råda något tvivel om Guds avsikt med att skapa man och kvinna. Det som är problemet nu är att man vill likställa alla andra konstellationer. Där är även jag ödmjuk men ingenting annat kan kallas äktenskap och ha samma funktion.
Det är synd att månadstidningarna inte kan hänga med i debatten då allt snurrar fortare och fortare och ibland kallnar på en vecka. Därför ,Stefan, är jag tacksam om du fångar upp det aktuella lite oftare på din blogg. Det är nog många fler än jag som inte går in på sociala medier.
Anders Bergstedt