Kyrkans tidning publicerade 4 december hela fem sidor om ”Fresh expressions”, nya sätt att vara kyrka som är mycket läsvärda. Jag är otroligt glad över det initiativet och skrev följande rader med önskan om att de skulle tas in i tidningen. Det har dröjt och därför publicerar jag det på bloggen nu!  .

Fresh Expressions-tänkandet tror jag är en av de största möjligheterna för Svenska kyrkan och andra kyrkor i Europa i framtiden. Betoningarna på bön, behovsinriktat tjänande, och kulturellt anpassade kreativa församlingsformer har framtiden för sig. Nya former för kyrkans missionsuppdrag där ideella krafter tar det största ansvaret med lärjungaskap och växande personlig Kristustro i fokus.

I EFS har vi sedan tio år tillbaka hämtat inspiration från detta arbete med en intensifiering de senaste åren. Nu märker vi att det spirar ett intresse på rätt många håll i vår Svenska kyrka. Det gläder mig oerhört mycket och jag kan ana hur Gud själv arbetar i bakgrunden. Det kanske är något av en modern bönhusrörelse utan bönhus vi kan ana. EFS vill förstås gärna ställa sig till Guds och kyrkans förfogande i detta. Vi ska anstränga oss till det yttersta. Sedan är det i vissa avseenden oviktigt vad som sker med EFS som sådant i detta. Det är Guds rike och Guds församling som är det viktiga, att människor får kontakt med evangeliet om Kristus och hittar hem, för tid och evighet. Gud kanske föder fram ett EFS utan EFS så att säga. Må bara hans goda vilja för sitt rike i Sverige få ske.

Vill Svenska kyrkan på bredare front ta till sig tänkandet i ”nya sätt att vara kyrka” som vi har kallat ”fresh expressions of Church” för, väntar oss stora utmaningar. Det behövs ett översättningsarbete till vår kyrkas verklighet, en bearbetning av ett missionstänkande för ett mångkulturellt Sverige, en kyrkosyn som ger utrymme för nya församlingsformer och en genomtänkt syn på prästen som coach och utrustare av församlingens folk. Vi behöver finna former för hur kan unga och ivriga släppas loss med en rimlig frihet och hur tillsyn av och enhet med en brokig bukett med nya trosgemenskaper kan utformas. Kanske kan vår nya ärkebiskop gå i bräschen för denna missionskallelse. Kanske kan modellen EFS-grupp få bidra med en flexibel form som ändå har en tydlig koppling till kyrkan och hjälper till att bevara initiativen i kyrkans sammanhang. Då kanske EFS kan komma att förtjäna beteckningen ”inre missionsrörelse i kyrkan” ännu mer än idag.