Somliga är benådade talare. Tomas Sjödin inte minst. Hans tankar för dagen i morse handlade om hämtandet av en bortskänkt soffa och avgrunden mellan oss som inte har plats för alla våra grejor och dem som inte har något hem att ställa en soffa i. Tomas ber i sin morgonbön att detta faktum aldrig ska sluta skava.
Jag har tänkt på liknande sätt allt sedan jag flyttade hem från Tanzania 1991 och senast i mötet med en av våra romer utanför ICA igår. Herre, låt mig inte avtrubbas (det är stor risk). Låt mig inte sluta tycka det är jobbigt att välja mellan alla 38 pastasorterna. Men inte för att jag tycker det är så svårt att välja, utan för att jag personligen känner människor, kristna syskon de flesta, som inte har råd att köpa makaroner i den lokala affär som möjligen har en sort i hyllan. Låt mig inte glömma att varje gång, varje måltid, tacka för att jag har god mat att äta och inte en enda gång har behövt tänka på om jag har något att äta nästa måltid.
Jag ber om några fler saker också. Att jag inte ska skymma evangeliet om min Frälsare och Herre Jesu Kristi försoningsdöd och uppståndelse genom mina ställningstaganden och göranden. Att mina blinda fläckar inte ska drabba någon mer än nödvändigt. Att jag ska få hjälp att se och hantera mina fördomar. Att jag ska vara villig att förändras även om det finns mycket hjulspår i min ålder. Att jag ska våga möta mig själv och andra i ljuset av Guds nåd.
Ja, det är nog viktigt med både stabilitet (”vi ska inte rubbas – fasta ska vi stå”) och flexibilitet (”ge oss mod att våga segra över allt som vill oss binda”). Alla förändringar är inte av godo, inte alla invanda hjulspår heller. Fördomar – positiva eller negativa – kan stämma likaväl som de kan vara felaktiga, och fördomar är ibland en fördomsfull(!) benämning på grundläggande värderingar.
Apropå romer är – förutom bistånd direkt på plats i t.ex. Rumänien – pantflaskshjälp det bästa tips jag fått hittills. Jag trodde inte att mannen utanför Konsum visste hur man gjorde (se där en fördom!) men han lyste upp och tog glatt emot mina pantflaskor. En vinn-vinn-situation eftersom han faktiskt gjorde mej en tjänst (det tar TID att stå och panta många flaskor från en barnfamilj) som han själv tjänade skattefria kronor på. Men hade inte en kvinna i Expressen tipsat mej hade jag nog inte kommit på den goda idén själv (som kanske inte passar alla, men jag är glad att jag vågade fråga mannen utanför Konsum).
Ja, Jesus, hjälp oss att inte skymma dej och det du gjort för oss och för alla! http://www.friapsalmboken.blogspot.se/search/label/Jag%20t%C3%A4nker%20p%C3%A5%20min%20Herre