Lovsången vid EFS riksarrangemang

Jag har haft anledning att ge svar på frågor kring ”lovsången” i EFS och särskilt på våra riksarrangemang. Låg mig dela lite några tankar här på bloggen. Själva begreppet ”lovsång” får lätt en för begränsad definition. Lovsång handlar förstås om hela livets tillbedjan. När det gäller lovsången i gudstjänsten finns, som ofta, en form-sida och en innehålls-sida. När det gäller innehållssidan så har jag med åren förstått och välsignats av den dimension som handlar om att i bön och sång medvetet vända sig till Gud och uttrycka sin kärlek, tacksamhet, glädje och vördnad. Innebörden av lovsång blir då att i bön, tack och tillbedjan sjunga till Herrens lov. Här tror jag att det finns mycket att växa in i. Men vi får inte hamna i ett tänkande att Gud skulle vara beroende av lovsång för att kunna verka. Det är snarare så att lovsången, liksom annan bön, är ett väg för oss att öppna för Guds närvaro och verkande.”Lovsång” har en annan funktion är undervisande, själavårdande och trosuppmuntrande sång, även om det inte är vattentäta skott däremellan. Till dessa två aspekter av sång i gudstjänsten kan vi också lägg den evangeliserande dimensionen: sångens funktion av att förkunna evangelium. Dessutom finns en missionerande aspekt i den meningen att människor kan komma in i tron genom att man blir delaktig i en kör, ett band eller något annat sångigt. Återigen, det är inte vattentäta skott, funktionerna överlappar varandra.

Sångerna kan vara av typen psalmer, andliga sånger, bibeltexter, kortare upprepade körer osv. De kan framföras med olika instrument, orgel, piano, blås, band, sångteam, körer, solister osv. Och med olika kulturell dräkt och musikstil. Återigen överlappar olika saker varandra.

Det här är kanske självklarheter. Min tanke är att vi behöver se detta i sin rikedom. I församlingens gudstjänster och i EFS årskonferens behöver vi spegla en del av den rikedomen. Samtidigt vill vi ta särskild hänsyn till behoven bland unga vuxna, eftersom vi tror att vi behöver anpassa våra former till nya generationer. Det är förstås så att vad man tycker om inte enbart är åldersrelaterat. Men vi försöker att finna en sådan väg, särskilt som vi hela tiden jobbar tillsammans med Salt om konferenserna.

Även med detta fokus kan vi bli bättre på mångfalden. Det har gjort att vi inför konferensen i Hässleholm nästa år har sagt att vi ska söka en lite större bredd i vissa avseenden. Det kan gälla sångval, musikval eller växling mellan intensitet och stillhet. Sen jobbar vi också med olika distrikt varje gång, och det ger olika förutsättningar gång från gång. När det gäller sammansättning av sångteam så beror utfallet också på hur bra vi lyckas med att hitta de rätta. Även om vi gör vårt bästa vet vi ändå inte att upplevas lika bra för alla, men eftersom vi är en missionsrörelse så hoppas vi på att alla vill bjuda till i förståelse och generositet.

Vad gäller ljudvolym så har vi tagit till oss kritiken att vi måste hitta en balans där. Det ska inte vara skadligt eller störande. Och under förbönsstunder behöver de som ber kunna höra vad den hjälpsökande säger.

2 reaktion på “Lovsången vid EFS riksarrangemang

  1. Anonymous

    Bra att du tar upp detta. Tidningen Dagen har haft flera mycket bra artiklar där man tagit upp ensidigheten av sång och musik i gudstjänsten. Lovsången har tagit över och det har varit förödande både för körverksamheten och för att ta vara på duktiga unga sångare och musiker. Problemet är större i frikyrkorna och det är viktigt att EFS även i denna fråga hittar en bra mix.

    Anders Bergstedt

    Svara
  2. Johanna Lundström

    Det är svårt att helt få klart för sig vilka åsikter som kommit upp gällande lovsången på EFS riksarrangemang, eftersom det i detta blogginlägg bara går att läsa ”svaret”. Men utifrån detta svar antar jag att de åsikter som framförts gått ut på att man saknade de klassiska EFS-uttrycken i form av blåsorkester och körer, framförandes psalmer och sånger på svenska, gärna skrivna av EFS-associerade musiker.
    Jag vill bara uppmuntra arrangörerna av nästa års konferens att förvisso visa respekt för olika åsikter genom att bemöta dem med välmotiverade anledningar till varför man valt en viss typ av musik/uttryck/form.
    Men jag vill samtidigt uppmuntra arrangörerna att våga fortsätta utvecklingen i linje med de medvetna val man gjorde i Örnsköldsvik. Precis som Stefan skriver finns det en stooooor rikedom inom EFS vad gäller musikaliska uttryck. Det är en skatt. Men låt oss fokusera på vad vi vill uppnå/förlösa med hjälp av musiken i våra gudstjänster. Är musiken under årskonferenserna till för att i en kavalkad av orkestrar spegla EFS fina verksamhet? Eller är musiken till för att förlösa bön och lovsång?
    Jag vill föra till samtalet, den iakttagelsen jag gjorde under konferensen i Örnsköldsvik, och det är ett engagemang i den musikburna bönen (lovsången) som jag inte sett på samma sätt tidigare år. Människor dröjde kvar i bönen, människor våga uttrycka sitt engagemang genom att stå upp, genom att dansa, genom att gråta, genom att klappa händerna. Mitt intryck är att det var uttryck för en större frihet, relativt sett. Ingenting vi människor gör är perfekt, och självklart gäller det även hur vi arbetar med musiken i våra Gudstjänster. Det finn saker man kan göra bättre nästa konferens. Typ som ljudvolymen som Stefan nämnde. Men jag uppskattar att man i Örnsköldsvik valde en ”linje” i ett försök att utveckla gudstjänstmusiken åt ett håll jag tror är bra.
    Bredd är bra. Men är rikskonferensens gudstjänster det bästa stället att visa den bredden på? Är det inte bättre att låta den bredden ta sig uttryck lokalt, så att alla olika uttryck får sättas i sitt rätta (bästa) sammanhang. På rikskonferensen har vi begränsat med tid. Då tycker jag att man istället bör fokusera på: ”Hur kan vi, lyhörda för den helige Anden, planera våra gudstjänster så att Gud får utrymme att beröra oss och tala till oss som ett kollektiv under dessa dagar?” Visst kan Gud då leda oss till att satsa på till exempel en blåsorkester under Gudstjänsterna. Det finns inget som säger att ett team av erfarna lovsångsledare är det bästa. Men då ska det beslutet vara motiverat utifrån tidigare nämnda frågeställning, ställd av arrangörerna, inte utifrån en välmenad vilja att tilltala alla olika grupper som kommer till konferensen.

    Jag önskar all välsignelse över arrangörerna i det mandat de fått att planera för nästa årskonferens! Oavsett vilka beslut de tar så uppskattar jag deras arbete!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *