Påven i Lund – så även jag

Som medlem i Sveriges kristna råd blev jag inbjuden att vara med i Lunds domkyrka och på Malmö arena i måndags i mötet som ordnades av Lutherska världsförbundet och katolska enheten för ekumenik. Det var fint, festligt och högtidligt och brokigt, internationellt, samfundsmässigt och hudfärgsmässigt. Och sången, en skön internationell blandning av sånger och psalmer var så härlig, inte alls så domkyrkokörsaktig finkulturell som det ibland blir… Sånt är roligt tycker jag.

Fokus var förstås på sådant där de katolska och lutherska kyrkorna är överens och att bekräfta att vi vill fortsätta att jobba i enhetens riktning. Påven lyfte i sitt tal fram bland annat Guds ords auktoritet och nåden allena, två viktiga betoningar i luthersk teologi. Det är klart att lyfta fram en huvudbetoning av en bannlyst munk (Martin Luther) i en gemensam gudstjänst är något riktigt historiskt. Det är gott och betydelsefullt för gemenskap och enhet och därför kändes det viktigt att vara med. Vi har en bra ekumenik på nationellt ledarplan i Sverige, en bredare ekumenik än i många andra länder faktiskt. Ofta även på lokalplanet. En sådan här unik händelse förstärker förstås detta och hjälper oss att bli mer förstående och generösa i våra attityder. Sen tror jag det som fungerar på lokalplanet mellan ledare och kristna i olika församlingar kanske är mer avgörande för den som står undrande inför kristna och kristen tro.

I Malmö (hockey)arena var det starka inslag som rörde fred, miljö, rättvisa. Vittnesbörd från krigets Aleppo och folkförföljelsernas Burundi berörde mig till exempel starkt, där trotsig tro och dåraktig kärlek i mycket utsatta situationer kallar till tacksamhet och efterföljelse. Franciskus och Biskop Yunan, president i Lutherska världsförbundet talade också starkt om dessa frågor under detta event som var mer utåtriktat.
Att Caritas, katolska kyrkans hjälporganisation och de lutherska kyrkornas motsvarighet Lutheran World Service i det mötet undertecknade ett avtal om närmare samarbete kan komma att ha betydelse för kyrkornas samordnade insatser i flyktingkris och utvecklingsbehov.

Jag gläder mig över möten mellan kristna med olika bakgrund och uppfattningar – även på högsta internationella nivå. Att lutheraner och katoliker står varandra närmre vad gäller förståelsen av evangeliet är gott. Samtidigt är det långt kvar till ett gemensamt nattvardsfirande. Vi står långt ifrån varandra när det gäller syn på ämbetet, både påveämbetet, prästämbetet, det allmänna prästadömet och förhållandet mellan Skriften, Traditionen och läroämbetet. Men det avgörande är om katolska kyrkan och min Svenska kyrka i praktiken kommer att förkunna ett Jesuscentrerat befriande evangelium som har med både frälsning i evighetsperspektiv och Guds rikes segerperspektiv. Vi kan dölja evangeliet med avsteg från Guds ord både genom att lägga till och dra ifrån.

Visst kan jag fundera hur klart evangeliet om Jesus Kristus ljöd denna dag. Det fanns förstås med på olika sätt, men ändå. Nu har saker sin tid och sin plats, så evangelisten i mig får kanske nöja sig med att den som kom till Malmö arena som nyfiken ”betraktare” måste fått en stark och positiv bild av hur kristna engagerar sig för sina medmänniskor. Statsminister Stefan Löven underströk också vår kallelse i en kort men engagerat tal om kyrkans uppgift att vara hoppets människor. Välförtjänt applådåska följde.

Sen är det fascinerande att så många tusentals katoliker vallfärdar från hela landet till Malmö för att vara med på katolsk nattvardmässa med påven. Men det är väl inte konstigare än att tusen EFS-are åker på årskonferens…

2 reaktion på “Påven i Lund – så även jag

  1. Jonas M

    Ja; hade det varit vid en varmare årstid och inte mitt i veckan så hade det nog inte funnits en tom plats i Swedbank arena: Sist påven var här i Sverige var 1989; förhoppningsvis tar det betydligt kortare tid än 27 år innan påven kommer igen så de troende, såväl katoliker som andra kristna (roligt att t.ex. se präster från Svenska kyrkan på mässan), fick passa på.

    Svara
  2. Anders Bergstedt

    Stefan !

    Påven och din blogg väckte många tankar ! Vi hade tillbringat tre soliga dagar i Ystad och skulle återvända mot Stockholm då vi vid korsningen mot Sturup möttes av en karavan av polisbilar, motorcyklar och polisens pansarbil. Uppenbarligen skulle dom hämta påven på flygplatsen. Då vi kom förbi Malmö blev det totalstopp på alla genomfartsleder trots att det var 2 timmar tills påven skulle komma till Lund. Vi försökte runda via Staffanstorp men blev sittande i en timme med helikoptrar och blåljus en kilometer bort. Alla tröttnade och vände och vi åkte över Höör och Hässleholm.

    Det var svårt att få ihop detta med det vi sedan fick se på TV. Jesus kom ju ridande på en åsna. Nu kom påven som Obama och kyrkornas ledare satt med ditkommenderade representanter för kungahus och regering. Det som grep mej var överenskommelsen men framför allt fantastiskt orgelspel och enkla sånger. Jag kunde inte låta bli att jämföra med EFS konferens i Södertälje där man förstörde genuina psalmer med ett popband. Jag saknade det genuina som skedde i Malmö och Lund. Vi har missat orgelns stora betydelse, ritual, struktur och historia. EFS blir mindre och mindre medan Katolikerna ökar starkt.
    Jag upplever att det är bara Klara kyrka som kan knyta ihop lågkyrklighet och högkyrklighet på ett sätt som får EFS att växa !

    Anders Bergstedt som i dag blir medlem i Klara.

    Svara

Lämna ett svar till Jonas M Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *