Biskop Gulle människofiskare. På väg till ön Kome där en ny församling nyligen grundats. Nilabborre för export är en lukrativ business.

I påskdagens huvudgudstjänster lästes ett budskap från samtliga biskopar i Tanzanias evangelisk-lutherska kyrkan (ELCT). Det är formulerat som en påskhälsning till församlingarna. Det är ett anmärkningsvärt dokument som jag hoppas kommer att översättas till engelska och gärna också till svenska. Det är ett i mitt tycke lysande exempel på hur en kyrka kan – och ska – göra sin profetiska röst hörd. Det är värt att ställas bredvid Mekane Yesuskyrkans generalsekreterare och martyr Gudina Tumsas skrivelse till kyrkor och organisationer 1979, där han kraftfullt talar om att kyrkans dubbla kallelse och att kyrkan inte får tappa missions- och evangelisationsuppdraget. Detta i en tid då alla överöstes med biståndspengar som bidrog till att mission i ofta ensidigt kommit att handla om utvecklings- och katastrofarbete och inte proklamation av påskens glada nyheter om att Jesus besegrat döden och vunnit försoning och evigt liv åt var och en som tror på honom. En trend som har präglat vår Svenska kyrka och också en hel del missionsorganisationer.

Det är ett relativt långt dokument med en mycket väl bibelgrundad text rakt igenom (vilket tyvärr ofta lyser med sin frånvaro i kyrkors missionsdokument). Ansats tas i påskens budskap om hur kärleken besegrat hatet, ödmjukheten övermodet, rätten förtrycket, förlåtelsen hämnden och därför livet döden. Tanzanias frihet och enhet får näring av påskens freds- och fridsbudskap.

Texten är vist skriven med en avvägning mellan beröm till nuvarande ledning och mycket tydligt kritik på för medborgarna viktiga områden. För de insatta tanzanier jag talat med är det mycket tydligt att det icke politiskt formulerade buskapet har en mycket tydlig adress: landets president Magulfuli och hans maktutövning. Biskoparna återkommer upprepade gånger, och också i sammanfattningen på slutet, till att landets grundlag (katiba) behöver ändras i enlighet med det utredningsförslag som förre presidenten Kikwete tog initiativ till och med tidigare premiärministern Warioba som ordförande. Det föreslår förändringar som begränsar pretendentens makt och balanserar upp både regionala instansers och parlamentets.

Kort om innehållet i huvuddelen som har rubriken ”Vår nation och vår fred” (fred och frid = amani på kiswahili, på liknande sätt som engelskans peace). Här adresseras tre områden: samhället och ekonomin, det politiska livet och (andra) förhållanden som behöver kommenteras (om jag förstås kiswahilin rätt). När det gäller ekonomin vill man att tumskruvarna (mitt ord) för små människor inte ska dras åt så hårt att arbetstillfällen anställningar äventyras, vilket är allmänt omvittnat och man nämner särskilt de många arbetslösa ungdomarna.

Angående det politiska livet adresseras den grundläggande hur Tanzanias demokrati har och bör fungera och särskilt att makten utgår från folket och att högre instanser måste följa grundlagen och inte köra över lägre. Parlament, domstolar och valberedningutskottet måste ha sin frihet. Ord och inga visor. Särskilt allvarligt ser man på beskuren yttrandefrihet där hot, försvinnanden, oredovisade brottsutredningar och outredda dödsfall förmörkar läget.
I sista delen adresseras lite olika saker. Lika rätt till studielån utan diskriminering, rättssäkerhet för alla, rätt till beskydd för sitt liv, mord och mordförsök på polis, politiker och journalister måste hindras. Och slutligen ett resonemang om kravet på en reviderad grundlag.

Det är starkt att läsa. Biskoparna sätter också med dokumentet upp ett skydd för sina präster och medlemmar: en präst arresterades några dagar efter att ha talat om att folk far illa i en av sina predikningar. Presidenten har indirekt kommenterat uttalandet genom att i ett framträdande säga att biskopar bör syssla med att uppmuntra folk att ta ekonomiska initiativ och starta småindustrier. Ett tecken på att den här skrivelsen är besvärande. Kyrkorna har många miljoner medlemmar och katolska kyrkan har gjort ett liknande uttalande för någon månad sedan.

Församlingarna uppmanas att be för fred (påskens amani) och trygghet i landet. Det sista kyrkan vill se är ett oroligt Tanzania med till exempel demonstrationer som kan urarta. Det är ett mycket tålmodigt folk. Var gärna med och be om att Jesu påskhälsning ”frid vare med er” ska nå till varje hjärta och till hela Tanzanias folk.

I påskens oerhörda glädje!

stefan Holmström