Svenska ambassaden i Addis Abeba torsdag kväll. 275 medarbetare vandrar in innanför den pampiga ambassadbyggnadens murar. Vi går uppför en gång kantad av levande ljus till den spotbelysta innergården. Julottelikt! Ambassadör Jan Sadek välkomnar var och en till missionsfest med anledning av EFS 150 år i internationell mission. Vi minglar runt tillsammans med en del etiopiska gäster från regering, kyrkor, organisationer och företag och ser EFS snygga nyproducerade roll up-utställning som står ljusbelyst i halvcirkel på ena sidan.
Medabetarkören inleder en timmes program med att leda oss i EFS nationalsång Med Gud och hans vänskap, Evert Taube och En vänlig grönskas rika dräkt. Sverige i Etiopien. Vi fåt lyssna till historien om hur EFS tillsammans med inhemska evangelister arbetade sig in till oromofolket under stora uppoffringar. Gripande vittnesbörd från åldrade framstående personer i kyrkan med anknytning ända bak till en pionjär som Onesimus Nesib. En lysande resumé av historien från Erik Johansson som värmer våra hjärtan.
Ambassadören, liksom en regeringsrepresentant, medlem av Mekane Yesuskyrkan, berättar om vad EFS arbete betytt för landets utveckling och för relationen mellan Sverige och Etiopien. Jag får förmånen att överlämna ett glaskors som tack och delade evangeliet om korset. Om den ende Gud som har sår, som ger oss kraft att hantera vår egen och andras brustna tillvaro och oförtröttligt verka för helande i en sårad värld. Och om det kors vars vertikala bjälke når ända till Guds hjärta och räddar oss till att få vara Guds barn. Och så god mat lampupplyst trädgård under Addis natt med storstadsbruset i bakgrunden.
Det var en mycket speciell och helt unik kväll. Jag kände hur stoltheten över EFS och glädjen över att få vara med i arbetet växte hos mig, ja hos oss alla tror jag. Vi var gripna av erkännandet EFS får och av kraften i evangeliet, både i historien och denna kväll. Ingen av oss kommer att glömma den. Ett stort och varmt tack till vår ambassadör för den generösa och uppmuntrande inbjudan!
Vi är inne på EFS och Salts medarbetardagars tredje dag. Vi har det fantastiskt fint här. Gudstjänster, förbön, lovsång. Etiopisk-europeisk mat, gott kaffe, relativt väl fungerande toaletter, jakt på (ofarliga men) ettriga myggor på natten. Utflykter, intryck, känslor. Tilltal från Gud, utmaning från Mekane Yesus-kyrkans kombination av målmedveten missionsstrategi och starka erfarenheter av en levande Gud, som helar, frälser och upprättar. Om många som kommer till tro, inte så få muslimer, och ungdomar som bara går ut med evangeliet och får se Jesus verka. Och vi förstår hur mycket våra missionärers insatser betyder!
Jag tror inte vi kan överskatta betydelsen av att vi har förlagt medarbetardagarna hit. Det kostar lite mer per person jämfört med att vara i Sverige (ca 1000 kr), men med den uppmuntran, den vision och den stolthet över EFS som växer här ger det mångfaldigt tillbaka i vårt missionsarbete både nationellt och internationellt.
Det verkar ha varit en fantastisk och pampig tillvaro alla 275 deltagare varit med om vid denna fortbildning och missionens 150-årsjubileum. Jag kan förstå den härliga känsla som Stefan förmedlar i sina brev. Tankarna måste ha varit långt ifrån den situation som nu råder i Sverige. Här klarar vi inte av flyktingsituationen och ingen kan stoppa strömmen av flyktingar som bara ökar. De öppna armarna har nu bytts i förtvivlan över att detta inte går att stoppa. Ni kommer hem till ett annat Sverige än det ni lämnade !
Samtidigt läser vi om er fantastiska tillvaro. Att i det förra brevet läsa om uppropet för att inte skära ner på Sidas budget känns som ett svek framför allt mot bakgrunden av den totala kostnaden för er resa. Bara extrakostnaden per person blir 275.000 kronor ! Jag kräver att ni redovisar den totala kostnaden. Hur tror ni att medlemmarna reagerar på detta , offrandet och Se Be Ge ?
Eftersom många flyktingar också kommer från Etiopien och länderna runt omkring har någon sagt: Först skall vi rädda deras liv med vår mission och biståndspengar. Sedan skall vi ta emot dem som flyktingar !
Här på missionskonferens i Bodji, Mekane Yesuskyrkans vagga, har jag inte tillgång krontalen. Det kostar förstås mycket, men jag räknar det inte som lyxkonsumtion. Vi avsätter månatligen en liten summa för EFS direkt anställda på olika nivåer för att kunna samla medarbetarna vart femte år. Hårt arbetade medarbetare med inte alltför höga löner förtjänar det. Det är också viktigt för EFS som rörelse. Sen är både samarbetskyrkor och folkhögskolor med med vissa medarbetar vilket gläder oss, och de betalar fullt för sina deltagare. Merkostnaden jämför med förra gången täcks faktiskt av de ackumulerade medlen till nästan 100 %.
Sedan tror jag att jag samtidigt som jag kommer ifrån situationen i Sverige några veckor,så har vi som kristna till uppgift att försöka ta bredden av utmaningar. Det är lättare att skriva än att göra!
Vad vi får tillbaka i form av sammanhållning och missionsengagemang är svårt att värdera i kronor. Men jag är övertygad att de missionsvänner som verkligen är det, kommer att glädjas tillsammans med sina medarbetare när de får ta del av berättelserna från resan.