Till skott – äntligen!

Äntligen har jag kommit till skott och deltar som hjälpledare i en Alphakurs. Det var några år sedan jag deltog regelbundet i samtal om tron med sökande och frågande människor. Evangelisten i mig gläder sig och jag tror att det är bra för mig och för min tjänst med lite verkstad. Det är en förmån att få höra ”jag har börjat läsa evangelierna och han är så fantastisk den där, ja, vad ska man kalla Jesus egentligen?”. Eller samtala om vad tro är och hur man kan hitta den. Flera deltagare är med för att en kristen vän har bjudit med dem. Gud och människor behöver den frimodigheten. Evangeliet handlar om Guds inbjudan till att knyta sitt liv till Jesus. Men hur ska det få chansen om det inte kommer en inbjudan från en vän?

Min kollega Ingrid är med och leder en annan Alphakurs. Igår skickade hon sms: ”Måste bara berätta. Känner mig så lycklig. Hur blir man frälst?! Det var den stora frågan ikväll. De är så öppna!”. Ingrid reflekterar: den här kursen är på en arbetsplats, inte i hemkyrkan. Jag tror inte de hade gått till en lokal kyrka för Alpha. Vi måste flytta närmre sökarna.

Lars, som är anställd vid försvaret, har initierat Alpha på försvarshögkvarteret i Stockholm. Nu är han kommenderad till insatsstyrkorna i Afghanistan i ett år. Han har grönt ljus från högsta ledningen att tillsammans med kaplanen erbjuda Alpha som ett sätt att bearbeta de livsfrågor som med nödvändighet kommer upp när man har ett uppdrag som innebär fara för livet. Jesus flyttar närmre genom Lars.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att den som tror på honom, inte skall gå under utan ha evigt liv. Gud flyttade närmre människan. Visst flyttar vi också närmre människor?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *