Tillbaka till verkligheten

Vi kom mitt i natten tillsammans med det efterlängtade regnet. Jag liftade med biskop Mdegella från kusten upp till mitt andra hem, Iringa. För många i regionen har ändå regnuppehållet varit för långt och majsskörden kommer att bli liten eller ingen. Man visar ett märkligt jämnmod under magra år, förmodligen visa av erfarenheten att Gud på något sätt förser trots allt.

Det är nyttigt, förutom att det är enormt roligt, att komma tillbaka till mitt Tanzania. Jag får perspektiv på många olika saker både materiellt och andligt. Kampen för dagligt bröd, samhällets och familjers mest grundläggande behov, kyrkans missionsinriktning, beroendet av Guds närvaro i vardagen är några av påminnelserna.

ELCT, den lutherska kyrkan fortsätter att växa, och räknar nu officiellt med närmre sex millioner medlemmar. Detta trots många utmaningar: för låga löner och pensioner för anställda, ja, fickpengar bara för en evangelist, och mer än femtioprocentiga kostnadsökningar för mat på bara något år. Så fruarna och kvinnorna betyder allt för familjen framtid och försörjning. I Iringa växer nya stora kyrkobyggnader upp på ett imponerande sätt, bekostade av församlingarna själva helt eller till största delen. Lekmannaledda förnyelse- och väckelsegrupper förstärker det andliga livet med sång och bönemöten, evangelisation och utomhusförkunnelse. Det finns mycket härlig glädje och frimodighet, men det finns risker i del betoningar: bönestil och böneinnehåll avslöjar bland en osund teologi där Gud styrs med kommando, djävulen har för stor makt och att livets komplexitet inte tas på fullt allvar. Det skulle behövas mer av luthersk själavårdande korsteologi i förkunnelse och mer vilsam sång- och bönekultur.

Jag får också höra om förnyade missionsutmaningar och missionsmöjligheter. Ulanga-Kilomberostiftet vill gärna nå fiskare Kilomberodalen och deras familjer där de bildar mer eller mindre temporära byar och bosättninga. Man drömmer om en båt och resurser att systematiskt kunna nå fram med evangeliet och också bilda TEE-klasser för att styrka uppbyggnaden av kyrkan i detta vidsträckta område. I Mara- och East of Lake Victoria-stiftet finns många onådda byar och relativt få församlingar. Vi har ju en fortsatt koppling till
missionsarbetet i det blivande stiftet Mtwara-Lindi i sydöstra Tanzania.

Mitt huvudärende var att delta i ett rådslag kring TEE-arbetet (församlingsbaserad gräsrotsledare) med de sju stift som EFS stöder. Stiften har i varierande grad gjort TEE till sitt, och det är en utmaning. Nu slogs jag av vad TEE betyder, inte bara andligt, utan också för utveckling, till exempel trädplantering för TEE-programmets framtid och klasserna som microlånsenheter. Jag besökte också Tumaini University College för att möta den klass som sorterar under det Missionsinstitut som prövas som modell för att stärka missionsperspektivet i de teologiska utbildningarna. Folkets verklighet och de konkreta missionsutmaningarna behöver in på högskolan och högskolan behöver ut i praktik och forskning i missionsområdena och missionsutma

2 reaktion på “Tillbaka till verkligheten

  1. Anonymous

    Jag hoppas att EFS snarast sänder till Tanzania, en teolog, tex Agne Norlander, som kan undervisa dem i luthersk teologi.

    Svara
  2. Andreas Holmberg

    Ja, senaste Budbäraren var ju full av varningar för framgångsteologi. Där har EFS varit klarsynt alltsedan 80-talet, men hur tydliga har EFS varit gentemot liberalteologin? Inte särskilt tydliga alls. Med de s.k. biskoparna fraterniserar vi (oavsett hur olutherska de är) på ett sätt som ger helt fel signaler.

    Det går att verka som väckelserörelse inom kyrkan utan att nödvändigtvis ställa sina förkunnare under liberalteologers andliga tillsyn eller till alla våra konferenser kalla s.k. biskopar som sålt ut kyrkan åt t.ex. queerideologin eller vägra talar klarspråk om Spongs och Ulla Karlssons program (”bort med talet om synd och skuld och slaktade lamm”), samtidigt som de, med EFS:s goda minne, vägrar högkyrkliga prästvigning för att de anses fara vilse i ämbetsfrågan.

    (Bosse Brander som många EFS:are följt i ”Ett år med Jesus” skulle alltså, också enligt EFS, vara en värre villolärare än K-G Hammar? Eller förneka alla människors lika värde? Jo tjena!).

    PS. Du får gärna börja skriva här igen, Stefan! Känn det inte som en tung plikt – vi klarar oss nog – men som en möjlighet att i all enkelhet dela tankar och bibelord när nu Budis´ och dina krönikor där kommer så sällan. F.ö. var det mycket bra, det där du skrev om foster med Downs syndrom i senaste numret. DS.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *