Åter från Etiopien och konferens med Mekane Yesuskyrkan i Bodji. Öivind Eide, tidigare föreläsare/lektor vid Misjonshöyskolen i Stavanger och lärare vid Mekanissa i Addis Abeba, föreläste om Mekanes Yesuskyrkans holistiska uppdrag. Ett lysande föredrag. Starkast lyste det när han kom in på lidandet. Han skildrade förföljelsen mot Mekane Yesukyrkans under dergen-tiden på 1970-talet och hur det var kvinnorna som bar den lidande kyrkan med sina nattliga böner. När sedan dergenregimen föll, hade dessa kvinnors exempel en lyskraft som drog många till sig. Detta var en avgörande anledning till att väckelsen på allvar tog fart, tillsammans med den upptäckt man fått göra av Jesu makt över de onda makterna.

Eide sade att hade MEkqne Yesus gjort en teologisk bearbetning och formulerat sin erfarenhet av Guds fördolda men påtagliga närvaro i lidande, död och förtryck, hade man idag haft ett kraftfullt vapen att rikta mot den förödande framgångsundervisnijg som idag plågar den afrikanska kontinenten, med stenrika tv-förkunnare som förleder miljoner fattiga. Jag har själv sett spår av det i Tanzania. Här är det den personliga framgången som är beviset på Guds närvaro, diametralt motsatt den korsets teologi som kanske endast en förföljd kyrka riktigt kan fatta hemligheten i.

Eide utmanade sedan kyrkan att se och möta dagens lidande kvinnor i Etiopien. Han pekade särskilt på våldet mot kvinnor i hemmet utifrån egen forskning. Om en lem lider, lider hela kroppen. Mekane Yesus, en kyrka som har formulerat ett berömt memorandum om nödvändigheten av en helhetssyn på missionsuppdraget skulle behöva formulera detta på nytt i dagens situation för att bevara sin trovärdighet. ”Kyrkan bygger upp sig själv i kärlek (Ef 4:16). Det är medlidandets djup som avslöjar en kyrkas andliga mognad, inte dess verksamhet, dess pengar, eller dess doktorstitlar”. Kyrkans erfarenhet av lidandet under förföljelsen, och det dolda lidande hos dess medlemmar idag behöver kopplas samman.

Det en korsets teologi kan, och ingen annan teologi, det är att omfatta alla, därför att den kommer nerifrån, innifrån mörkret, ut ur döden, för att lyfta, lysa och ge liv åt ”dem som sitter i mörker och dödsskugga”, de plågade och förtryckta. Den bär med sig både medlidande och hopp, därför att korset följs av uppståndelsens möjlighet.

Jag fick många tankar. Vad betyder detta för relationen mellan Mekane Yesus och Svenska kyrkan? Vad betyder detta för hur vi möter de människor som strömmar in i Sverige just nu. Vad betyder detta för Mekane Yesus – och mitt – möte med de som brottas med dem som påverkas av ställningstaganden kring samkönade äktenskap, något som aktualiseras i mötet med Mekane Yesus. Hur tar vi lidandets teologi på allvar?